This is what I Call love, Del 1

26 mars 2009, En helt vanlig torsdag. Jobb som vanligt och direkt efter mötte jag upp E som va här på besök. Därefter åkte vi hem till A, där förfesten skulle ske. Vi var ett gäng tjejer. Hela våningen var full av tjejer, smink, hårspray, skratt och så självklart massa alkohol.
Klockan blev mycket och det blev dags för taxi. Fulla och glada åkte vi ner till krogen. Gick in, mötte T&S och dansade loss. Tiden gick, alla splittrades. Var till slut endast kvar med E. Vi hade jättekul. Vi går upp för trappan och E faller ner. Jag faller ner och någon plockar upp henne. Vem då? Jo han! Jag går upp för trappan. E kommer efter. Vi fortsätter dansa men sedan fick E ett samtal och springer ut. Jag står kvar och dansar. Där får jag syn på honom. Som vanligt. Alltid där och lika "glad" som vanligt. Jag kollar bort. Vill inte se, vill inte veta. Igonrering. Jag springer runt och kollar efter tjejerna. Hittar ingen. Helt plötsligt får jag syn på S & frågar henne efter E. "Hon sprang precis förbi här och letade efter dig"
Fan då. Vi måste gått om varandra. Så mycket folk överallt. Folk, påverkade av alkoholen. Folk försöker ragga, andra trillar omkring, vissa ser lite ledsna ut och jag.. Ensam. Ser honom dansandes där borta. Tar ett djupt andetag och kollar bort igen. Fortsätter leta efter tjejerna. Men finner bara massa folk men ingen av mina vänner.
Går upp till andra våningen, kanske finns dom där? Nej, men han var där. Ensam, Satt på en stol och bara kollade omkring sig. Nej! Nu tror han att jag kom hit bara för att han satt där. ååh! Neej, ignorering igen. Smygtittar igen. Vad ser jag? Honom, lutad över bordet. Han verkar inte må bra. Måste gå fram till honom. Trots dessa jobbiga 6 månader finns den känslan kvar. Han får inte må dåligt! Måste fram till honom och fråga hur det är med honom. Men nej! Efter allting som skett? Nej,vänder om och fortsätter leta. Hittar ingen! Jag går ner igen. En kille kommer fram, han vill dansa. Jag är ändå själv så varför inte? Vi dansar.

Klockan slår 02.00. Folkmassa börjar röra sig mot utgången. Jag likaså. Vilken kö! Alla trängs, alla gapar. Fortfarande olika personer, olika personligheter, olika ansikten, vissa glada, andra mindre glada.
Kommer till slut fram till garderoben. Där möts jag av S & A. Vi hämtar jackorna och går ut.

Det är kallt, blåsigt och lite regnigt. Där står jag i mina svarta klackskor och svart/vita klänning medans dom pratar med honom. Jag pallar inte. Orkar inte se honom. Det gör ont. Vet inte varför men det gör ont.
S säger att han ska köra hem dom. Jag säger hejdå och börjar röra mig neråt. "Nej, du får inte gå hem själv nu mitt i natten!" säger S. Jag skiter i det och fortsätter gå. Samtidigt ser jag honom stå vid bilen längre upp. Får ont i hjärtat igen. Varför?! Fan, ignorering igen. Jag fortsätter gå och ringer E. Hon var redan hemma. I samma sekund ropar S på mig. Jag vänder mig om och hon vinkar dit mig. Jag börjar smått gå åt hennes håll. "Han vill köra hem dig" säger S. Min hjärta slår otroligt hårt. Men bara ett hårt slag. "Nej!" Det kom ur min mun så fort. S insisterar. "Låt honom köra dig. Det är kallt ute!" Jag börjar bli upprörd. Min hjärta slår snabbare.
"Nej, nej nej nej! Vi pratar ju inte ens! Du vet ju allt. Det går inte! Har inte sagt ett ord till honom på 6 månader!" skriker jag. Hon drar mig mot honom. Jag gör motsånd. Nej nej nej! Nu stog vi endast några meter ifrån honom.
S tar tag i mitt huvud "Gumman, Om du inte vill detta så gör det inte. Känn dig inte tvingad. Jag vill inte få dig o göra något du absolut inte vill" Jag tvivlar. Ska jag eller inte? Det är ju Han! Men samtidigt så är det faktiskt kallt. Ett osäkert och svagt "okej" kommer ur min mun. Så farligt kan det väl inte vara? S&A är ju med i Bilen. Men då kommer den största smällen.. "Nej asså du åker själv med honom. Vi ska möta några andra" Jag får panik! Ska jag åka själv med honom?! Nej .. Herregud. Det går inte! Han kollar på mig, Jag kollar på honom och frågar tyst "Vart ska du?" Han svarar kort "Ska ba skjutsa en kompis till hässleholmen sen kör jag hem dig."
Jag pussar S på kinden och säger hejdå. Hon ber mig att höra av mig så fort jag är hemma. Ska precis öppna bildörren. Då ser jag hans kompis i baksätet. I samma sekund säger han" Nej sitt inte bak, sätt dig framme" Samtidigt som jag sätter mig där framme ser jag hur S säger något till honom. Han bara nickar. Han hoppar in i bilen, Tar på sig bältet och startar bilen. Vi börjar sakta röra oss ner för backen . . . 


    (Min historia tog dock inte slut här. Fortsättning följer.. )
   




Tell Me
Postat av: heidi

shiet du kan verkligen skriva nattie :)<3 ja väntar förväntansfullt på fortsättningen hehe :) för ja har aldrig hört om detta ! :/ ja lyckas alltid missa o höra saker ! haha

2009-09-29 @ 11:03:41
URL: http://hejdilicious.blogg.se/

What's On Your Mind?

Ditt Namn?
Kom ihåg mig?

Din E-postadress? (publiceras ej)

URL/Bloggadress?

Whatever you Want ;) :

Trackback
RSS 2.0