♥

Först och främst vill jag säga: Eid Mubarak till alla som firar det!

Nu över till det viktiga. Det har pågått lite saker i mitt liv, nu på sistonde. Jag vet att detta inlägget kmr många ta åt sig eller känna sig träffade men det skiter jag i.
Om ni har någon fråga eller tanke, SÄG TIIL MIG, inte bakom min rygg.


Asså allt e så fucking orättvist. Jag har inte gjort något. Men ändå, jag skiter i vilket, gör va ni vill mot MEJ, Men när mina föräldrar blandas in blir ja riktigt irreterad. Jag ser dom hur ledsna och besvikna DOM känner sig när det egentligen handlar om MINA kompisar.. lr a va man ska kalla det. Jag vet att jag inte gjort nåt fel därför går jag vidare men dem förstår itne det. Mamma undrar nästan varje dag.. Hon vet allt, hon vet hur allt ligger till och vilken "anledningen" är till att det är såhär. Hon förstår itne heller. Hon tar upp d hela tiden medans jag säger "Mami, sluta.. D e lugnt, Gud e stor!" Men nej hon fortsätter. Min pappa då? Han tar detta nästan värre.. "Nathalie, ska jag ringa henne, lr hon, hon ,hon?" "Hallå d e ju X vi pratar om?! Varför skulle hon göra nåt sånt? Aldrig? Jag ringer o kolla va d e !" Neeeeeeeeej e d enda jag säger t honom. Dom blir oroliga och ledsna över nåt som egentligen ska påverka hos mig. Och det är därför jag¨skriver d här inlägget nu. För nu har mina föräldrar blandats in! Och jag vill inte att dom ska må dåligt över mina problem! Aa, problem o problem.. jag har FTF inte gjort nåt FEL. Det vet jag, d enda ja vet e att många missförstog det och tog d på fel sätt. Eller att JAG uttryckte mej fel? Men vafan, om man är VÄNNNER så förstår man precis va man menar? ncncnc. Jag menar, Varför förstog ANDRA men inte ni? :S

Visst, jag ska inte säga att jag inte e ledsen inombords över detta. Tro fan att jag är det, men som sagt, Gud är stor. Och det finns väl en mening med allt? Jag har förstått det iaf. Nåt annat som stör mig är att dom pratar meeed varandra ist för att säga rakt t mig? :O Asså jag kan inte fatta det! Jag har alltid försökt finnas där i alla aspekter men d tänker man inte nu ;) Blir så irreterad.. åååh.. Mest sårad såklart. Jag har andra vänner som vet om detta och tillochmed dom förstår inte! Dom säger typ " VA? HON? ni va ju skittajta? skojar du me mej?" Så typ, och alla dom typ ba skakar på huvet. Varför gör dom det? Jo för att dom känner mig, dom vet hur jag e, dom vet hur man ska "hantera" mig o olika situationer. Egentligen så e dom mina enda riktiga vänner för dom finns ju vid min sida nu? Dem känner mig och jag känner dom. För att om jag ska va ärlig så känns d som att jag inte ALLS känner dom andra längre. Innan gjorde jag d, trodde jag! Men nu, nope, ingenting. Är särskilt besviken på 2 av dom. De vet dom nog själva om d oxå.. Dom andra två skiter jag i typ. Känns som om dom ba hänger me typ, Go with the flow typ. Och det är riktigt lågt tkr jag men ftf inget jag bryr mej om särskilt mkt. Dom har inte funnits där så mkt om man jämför me dom 2 andra. Mina föräldrar sa jämt "Aaa dom två, dom e dina riktiga vänner. Dom har alltid funnits vid din sida. Aldrig lämnat dig. Aldrig svikit"
Va hände nu då? Pffft.

Nej som sagt, vet att d kmr börja me att en läser det här.. Sen ringer t den andra o berättar.. o sen vidare t den andra osv. Exakt som förra gången ju. Så, varsågod, go ahead! Men som jag sa, har ni nåt o säga, tycka, tänka, SÄG TILL MIG, inte bakom min rygg. För att jag vet att jag inte förtjänar allt d där.